myythoughtss

Den 21 April 2015, för exakt en vecka sen så tog vårt förhållande slut igen. På riktigt denna gången. Jag gråter, jag gråter när jag vaknar, jag gråter i skolan, jag gråter när jag kör bil, jag gråter när jag är ensam, jag gråter när jag kommer hem från skolan, jag gråter när jag ska sova och jag gråter som allra mest när jag ser dig. Du var min för bara en vecka sen, men nu kommer du aldrig mer vara min. Du är bara du och jag är bara jag. Jag är singel. Någon dag kommer du att ha någon annan och det skär i mig att tänka så, men det är sant.

 

Du vill fortfarande vara vänner och jag också. Men hur funkar det? Jag minns inte hur man är vän med dig. Hur kan man vara vän med någon man en gång älskat så ofantligt mycket och fortfarande gör?

 

Jag ler med tårarna rinnandes från kinderna när jag tänker på vår tid ihop. Bästa tiden i mitt liv. Det gör ont i mig och det gör ont i mitt hjärta att du och jag inte finns längre. Vi är inte längre två. Det jobbigaste jag någonsin gjort var att kyssa dig hejdå en sista gång och lämna dina läppar för gott. Du kommer alltid vara min i mitt hjärta och min själ. Jag hoppas vi någon dag stöter på varandra i framtiden och att gnistan fortfarande finns kvar då. Om inte så hoppas jag innerligt att vi på något sätt finns i varandras liv.
Jag älskar dig och kommer alltid att göra. Föralltid din.

”If two people are meant to be together, eventually they’ll find their way back."

/Faith